Mitt i Argentina

Axplock av vad som har hänt denna vecka:

- Jag har jobbat mån-tors. Det har gått bra och jag trivs med det.
- Våren har firats in! Den 21 september blev det officiellt vår i Argentina.
- Var på bio med Robbi och såg El Final Destino. En egentlig 3D-film som vi såg utan 3D. Märklig upplevelse och en något skum film.
- Har fått en spanska-kurs på iPoden av chefen. Då har man något att somna till varje kväll.
- För dålig kontakt med Sverige. Skärpning, Hjalmar.

Axplock av vad som komma skall:

- Jobb (2 veckor kvar av provanställningen).
- Mer kontakt med Sverige.
- Köpa nya kalsonger. De nuvarande är ungefär lika håliga som en schweizerost.
- Leta upp ett vettigt gym och köpa gymkort.
- Tredje fotbollspasset med Robbi, M och hans argentinska jobbpolare på måndag.


På jobbet

Svininfluensan, som var så hypad tidigare, har ännu inte visat upp sitt fula tryne för mig. Har faktiskt inte ens varit förkyld än. Däremot blev jag igår smittad av en annan sjukdom. Boca-feber!

Jag och papp tog plats på "General Local" på La Bombonera. Folkets läktare, skulle man kunna förklara den delen av arenan. Riktigt jävla häftigt var det. Fastän Boca tappade en till synes säker seger, 2-1 till 2-3, fortsatte i princip samtliga åskådare att sjunga och hoppa som om det gällde livet.

Höjdpunkten var när gammelfarfar (minst 75 år) ställde sig upp på ett av de räcke där de galnaste och mest sångstarka supportrarna stod. Det riktigt lyste ur ögonen på gubben då han vräkte ur sig den ene svordomen efter den andre. Vilken hjälte! Lyckades fånga honom på bild, även om den inte blev särskilt bra.

Matchen då, ja. Boca hamnade tidigt i underläge och trots ett massivt bollövertag skulle det dröja till i slutet av halvleken innan kvitteringen kom. Av bara farten satte man sedan 2-1 i början på andra. Sedan var det slut på det roliga. Rött kort, straff och mål på stopptid emot sig såg till att man kammade noll poängmässigt.

Första och sista gången på La Bombonera? Tveklöst nej. Detta är början på min Boca-feber, och gud vet när jag blir frisk från den.

Se målen från matchen här

   



  

För att se en europeisk toppmatch måste man betala 7-800 kronor.
För att se en landskamp när Sverige spelar måste man betala 3-400 kronor.
För att se en allsvensk match måste man betala 150-200 kronor.
För att se en division 1-match i Sverige måste man betala 70-80 kronor.
För att se en division 4-match i Sverige måste man betala 40-50 kronor.

30 peso (55 kr) fick vi betala för våra Boca Juniors-biljetter!!

Boca eller River? Boca eller River? Boca eller River? Denna knepiga frågeställning har etsat sig fast i mitt sinne de senaste veckorna. Vilket fotbollslag ska jag egentligen fatta tycke för? Idag har jag äntligen tagit ett beslut och det känns som om jag valt rätt.

De främsta anledningarna:
- Vi bor betydligt närmare La Boca och La Bombonera, än River Plates dito.
- Förr i tiden var Boca arbetarklassens lag, medan River var "de rikas". Även om detta förmodligen inte stämmer särskilt väl in idag, så känns det ändå bättre med ett arbetarlag tycker jag.
- Bocas blågula tröjor är tagna efter ett svenskt skepp. Laget har alltså Sverigeanknytning!

Så jag och papp är nu officiellt Bocafans, och vi passade på att besöka vårt framtida tempel idag; La Bombonera (chokladasken på sv.).
Vi gick en liten rundtur på läktaren och besökte även klubbens museum. Sedan kunde vi inte hålla oss längre, utan vi köpte oss varsin Boca Juniors-matchtröja.

På söndag lirar Boca Juniors hemma mot Godoy Cruz och 10.00 öppnar biljettförsäljningen. Då ska vi vara på plats!

Ber om ursäkt för min dåliga uppdatering på sista tiden. Har haft för mycket att göra helt enkelt och inte orkat skriva blogginlägg.

I måndags så hängde jag och Robin på Marcelo och lirade fotboll med han och hans jobbarkompisar. Marcelo är Ingunns, kvinnan som sköter det administrativa på jobbet, pojkvän. Det var ett riktigt kanonställe vi hamnade på skulle det visa sig.
Mitt bland höghusen låg ett utomhussportcenter, som nog var något av de coolaste jag sett. Där fanns flera fotbollsinhängnader med konstgräs och även små tennisbanor där de lirade en blandning mellan tennis och squash.
Vi var nio stycken och och lirade i en timme. Fyfan vad trött man var efter. Det var definitivt det jobbigaste träningspasset på mycket länge, men oj så kul det var.
Jag och Robin blev inbjudna till nästa måndagslir (de kör en gång i veckan), och vi tackade naturligtvis gladeligen ja. Då ska jag ha med kamera och knäppa lite foto!

Och så en tråkig sak. Innan jag ens har hunnit dela ut mitt nya mobilnummer är mobilen försvunnen. Jag har letat överallt och efterhand har jag fått inse fakta, den har blivit stulen när jag åkt subte. Hur jag kunnat få den stulen ur min jeansficka är ett mysterium, men ficktjuvar är väl smartare än vad man tror antar jag.

Jag och Robin bestämde oss i lördags, eftersom vi kände oss något sletna, för att testa en argentisk bio. Standarden höll hög klass, faktiskt högre än Sverige. Stolarna var sköna och biopalaset var på cirkus 8 våningar. Mäktigt stort med andra ord.

Filmen då? Nja, vi såg Public Enemies och tyckte väl den var lite väl lång och utdragen. 2,5/5 kanske?


23 peso, dvs lite drygt 40 kr, betalade vi för biljetten

Mannen som vi hyr lägenheten av verkar vara en sympatisk person. Han bor under vår lägenhet och hans ställe innehåller en jättestor sal där han och hans kompisar samlas för att sjunga, dansa och ha roligt tillsammans.
När vi kom hit första gången så bjöd han in mig och pappa till att också vara med på deras "fester" eller vad man nu ska kalla det. Än så länge har vi inte vågat smyga oss ner.
Idag hörde jag dock att de spelade In A Little While och Peace On Earth av U2, så kanske borde jag gå ner och släppa loss musikens krafter. Vi får se, vi får se.

Bilder på detta spektakel kommer förhoppningsvis i framtiden.

U2 - In A Little While

U2 - Peace On Earth

Gårdagen (torsdag, som tydligen är en "utgångsdag" i B.A sägs det), eller snarare natten, blev rolig med den första riktiga utgången för min del i Buenos Aires. När det gäller B.A kan man verkligen plocka fram klyschan "staden sover aldrig". Ett uttryck som beskriver Argentinas huvudstad väl.

Jag och mina arbetskumpaner började kvällen på en irländsk pub, utan irländare. Tror jag i alla fall. De flesta gäster såg ut som om de var argentinare eller åtminstone sydamerikaner. Vi tog några öl och en tequilashot. Trodde vi. Men tequilan var gul och smakade whisky. "Bästa tequilan i hela Sydamerika sa dom". Vidrigt.

Sedan var det dags för nästa ställe. Vi grabbar hoppade in i en taxi som körde oss ut ur Buenos Aires (?). Efter en märklig tur var vi i varje fall tillbaka i stan och utestället, som var riktigt häftigt.

Uppdatering:
Internet har krånglat under en tid, därav den dåliga uppdateringen och det märkliga inlägget ovan.

Igår (fredag) var vi ute igen uppe i Las Canitas, vilket är ganska långt härifrån. Det var riktigt roligt ställe faktiskt. Många trevliga människor. Men så är det överallt, folket överlag är väldigt schyssta och trots att man är turist känns det bra. Men man ska nog aldrig slappna av trots det. Min "nye" polare, från jobbet, Robin blev rånad på nästan 300 pesos (5-600 kr) i torsdags.

Frukost ätes varje morgon, och den är det verkligen inget fel på. Den består allt som oftast av:

- Liten yoggi
- Kaffe
- Pan eller minibaguett (oftast vitt bröd)

Kan ibland också bestå av (1-2 ggr/veckan):

- Croissant
- Wienerbröd
- Juice

Plockade med mig gamla hederliga Championship Manager 01/02* från Sverige och har startat ett spel med Kristianstads FF. På tre säsonger har jag avancerat till Allsvenskan där mitt KFF nu fått en lovande start. Slog AIK på Råsunda. Mannen bakom segern? Den numera tränaren Anders Swahn, som får agera hjälpgumma i laget, och nu alltså hjälpte oss till seger mot gnaget.

* Ett fotbollssimulatorspel där du agerar manager över lag.


 

Att ens tjuga skulle vara falsk hemma i Sverige låter fullständigt otänkbart. Man tänker aldrig ens tanken. Här i Argentina är det tydligen annorlunda, något jag kan nu kan skriva under på.

Idag när jag var och handlade så hade affären en slags skanner, som kollade av om sedelen var äkta. Detta finns i princip överallt. Jag räckte kassörskan en tiopesos-sedel. "Es falso" säger kvinnan bakom kassan. Jag blir helt paff, får nästan panik men lyckas i alla fall hiva upp en ny tia, som tydligen godkänns.
Eftersom det verkar vara vardagsmat här nere, så fick jag bara tillbaka tian som ingenting hade hänt. Det var bara "Falsk-ge mig en annan". Så det var i och för sig skönt det, att hon inte ringde polisen eller något liknande. Kunde blivit jävligt jobbigt.

Studerade sedeln lite närmare sedan och tyckte mig kunna hitta skillnader från en äkta. Sämre kvalitet på pappret och en annan nyans. Tyvärr behöll jag inte sedeln så hann inte fota den.


En, i alla fall till synes, äkta tiopesos-sedel

Vi har besök av Emilios (hyresvärden) katter som stryker omkring runt lägenheten.

Dags att visa er hur det ser ut varje gång jag och pappa tar oss in i lägenheten. Följ med!



   

   

För att fortsätta in i lägenheten hänvisar jag er till pappas blogg.

Här hittar ni den.