Mitt i Argentina

Läste en artikel på Aftonbladet om en kvinna som fått en begagnad hårddisk, när hon i själva verket köpte en ny. Tydligen innehöll hårddisken familjebilder och musik bland annat. Läs om det här

Det roliga är att jag råkade ut för ungefär samma grej här nere i Argentina. När jag för några månader sedan köpte ny mobil och började bläddra i den blev jag totalt förvirrad. I min inkorg fanns nämligen flera sms från Caesar. Jävligt skumt, och inte blev det klarare av att Caesar finns i min telefonbok.

Jaja, jag har aldrig hört av den där Caesar sedan jag blev ägare till mobilen, och bryr mig inte heller om jag köpt en gammal mobil. Den kostade inte mer än 200 :- och fungerar fortfarande som den ska.

Men man undrar ju lite: Vem fan är den där Caesar?

Kom på att jag inte skrivit en endaste liten rad om taxi i Argentina, så det kanske vore på sin plats att lämna några kommentarer om just taxi.

- Att åka taxi i Argentina är jättebilligt, särskilt om man är flera stycken som åker såklart
- I Buenos Aires är taxibilarna svarta med lite gult medan de i Córdoba är gula med lite svart
- Det finns med största sannolikhet fler taxibilar än vanliga personbilar
- Se upp! Vissa taxiförare är experter på att lura turister

En gul ström av taxibilar (Córdoba)

Då är man tillbaka i B.A och San Telmo efter en otroligt händelserik utflykt till Córdoba. Trots tornado-varning inatt så gick hemresan utan problem, och jag sov betydligt bättre och mer än på vägen dit.

Córdoba, ja, Argentinas näst största stad var en mycket mysig och ungdomstät stad. Mycket beroende på att staden är landets äldsta universitetsstad. Hit kommer ungdomar från hela världen för att plugga, och som sagt, det syntes verkligen på snittåldern på befolkningen. 

Ärligt talat så hann vi inte se så jävla mycket av staden eftersom vi förmodligen tillbringade mer tid i bussar än på Córdobas gågator. Men

Vi besökte Dique San Roque, dammen där en svensk "falskingenjör" huserat för ett antal år sedan. Vi åkte till Oktoberfestens hemstad i Argentina, Villa General Belgrano, som snarare kändes som en alpby istället för en argentinsk by. Och vi styrde kosan till en hästgård (estancia) för att bekanta oss med gauchos och det argentinska lant- och hästlivet.

Jag tillsammans med en glad, nåja, i alla fall en äkta gaucho (jag vet, jag behöver klippa mig)

Klockan ár 08:35 i Argentina och andra dagen i Córdoba borjar se sin borjan. Bussresan foregaende natt gick helt okej, trots att man sov lite halvknackigt. Igarmorse var vi alltsa framme i Argentinas motsvarighet till Stockholm, i alla fall storleksmássigt. Det are en mycket trevlig och mysig stad.

Vi checkade in pa Le Grand hostel (dar jag skriver ifran nu). Det ar ett trevligt hostel belaget i de sákrare omradena i Córdoba, som pappas handbok sa fint skrev.

Igar var vi ockso ute och tittade pa en beromd damm. Faktiskt varldens storsta i hela nord- och sydamerika nár den anlades 1890. Mer info om det och bilder kommer sakerligen dyka upp hár.

Idag ar det Villa Belgrano som galler for min och pappas del. V.B ar en liten stad med cirka 6 000 invanare och ar framst kánt for att varje ar anordna oktoberfest (var for nagra veckor sedan). Det bor framforallt manga tyskar d´r, om jag forstatt allt ratt. Mycket ol tillverkas i staden.

Nae, nu ska jag gora mig klar infñr Belgrano-resan!!

Idag firar jag 50-dagsjubileum i Buenos Aires!! Grattis Hjalmar!

Annars består dagen till mestadels av packning och förberedelser inför resan till Cordoba ikväll. Eller, den borde i alla fall göra det. Jag har faktiskt inte kommit igång med packningen än (13:35 lokal tid). Kan vara lite långsam med sådana grejer ibland. Fråga bara Anna eller Mamma. De, om någon, vet.

Vad gör du om dagarna?

Det är den absolut vanligaste frågan jag får numera när jag inte arbetar. Och tja, vad gör jag egentligen?

Om jag ska vara helt ärlig så anstränger jag mig inte alltför mycket om dagarna. Jag njuter av att värmen har kommit till Sydamerika, av att träffa mina trevliga svenska och sydamerikanska vänner här nere och att umgås med far.

Men snart är det slut på ledigheten. Imorgon, måndag, så ska jag och pappa åka till Argentinas näst största stad, Cordoba. Utanför Cordoba jobbar Hedda Wachtmeister från Kristianstad, så planen är att försöka leta upp henne och se hur hon har det. Det kommer bli en upplevelse.

Cordoba är Argentinas näst största stad och vi kommer åka nattbuss dit. Avgång 22.00 och ankomst 07.30 dagen efter.

Igår var det dags för min och Robins numera obligatoriska tisdagskvällsträff. Vi träffas varje tisdagkväll och käkar en del och dricker något gott. Den här veckan var det min tur att åka till hans hood.

Vi strosade runt lite på gatorna i Palermo för att hitta något trevligt matställe och till slut föll valet på bar/pizzeria som verkade nice. En stor "Napolitana con jamón" valde vi att dela på, något som räckte gott och väl för att mätta hungriga tonårsmagar. Ungefär som att hemma äta en Vesuvio med extra allt på.

Efter käk och några öl gick vi hem till Robin och de andra tjejerna på jobbets lägenhet och softade en stund, innan vi begav oss ut för att lira lite pool. Robin hade hittat ett, vad som han tyckte, såg ut som ett schysst biljardställe. Och japp, det var ett trevligt place. Dock helt folktomt, så när som på kinesen som hade stället, fram till 11 ungefär, och det var vid den tiden vi drog därifrån.

Men på det stora hela ändå en kul kväll mycket tacke vare att det var som jag blev biljardmästare efter många tuffa och intensiva matcher.

 

Igår var jag, för första gången på några månader, och besökta en gymlokal. Dock var den här lokalen inte av riktigt samma kvalité som FoS hemma i Sverige, men det var ändå kul att uppleva något nytt. Dessutom låg den i källaren, vilket medför att det kommer bli svalt på sommaren när det är 40 grader ute, så det är kanon.

Ägaren såg för övrigt ut som om han vore ledare i den ryska maffian. Rakad skalle, bred bringa och två ton hår som stack fram under hans linne. Jävligt trevlig verkar han vara.

För ungefär en hundring tränar jag i en månad. Tyckte det var prisvärt, trots att löpbandet hackar ibland när man springer på det.

Tyvärr lyckades jag inte knäppa några fina bilder, men ni ser ju lite hur det ser ut i alla fall.

Jag har stora problem med att logga in på min blogg, men nu har jag i alla fall lyckas komma in och skriva ett inlägg.

Igår, den 12 oktober, fyllde världens bästa mamma år (hur mycket är väl inte relevant).

STORT GRATTIS!

Nu är det nio månader sedan jag och frugan började dejta varandra på allvar. Tänk vad tiden går fort. Snart sitter man väl där i sin gamla gungstol läsandes Allers med en Werthers Original i munnen. Nä, usch.

Annas blogg hittar ni här

Tio minuter kvar av dygnet. Det regnar fortfarande utanför lägenheten, och innanför också faktiskt. En hel del regn droppar igenom det inte alltför moderna taket.

Kom av någon anledning att tänka på den trevliga Barcelonaresan som jag var på med mina spanskakamrater. Det var i maj i år som jag, två lärare och fem tjejer, var i Zlatans hemstad och turistade. Det var en förbannat trevliga resa, innehållande sol, bad, men även museum och fotboll. Barcelona är en riktig kanonstad, mycket tack vare att stranden ligger mitt i stan.

Barcelona är en liten storstad, som lärare Mats så fint uttryckte det då. Då förstod jag inte riktigt uttrycket. Vadå, liten? Jag tyckte det var en enorm stad.

Det var då. Nu vet jag bättre.

I Barcelona bor cirka 3 miljoner invånare.
I Buenos Aires bor cirka 13 miljoner invånare.

Lördagkväll i Buenos Aires. Och vilken kväll sedan.
Argentina tog emot Perú i VM-kvalet och seger var ett måste för hemmalaget. Efter en första halvlek, där Argentina dominerat men saknat spets, tog man ledningen tidigt i den andra genom Higuain. Allt var frid och fröjd.
Sedan kom regnet. Både i tv-rutan och utanför puben fullständigt vräkte regnet ner. Stolar blåste iväg och feta pölar lade sig på gatorna.
På övertid kom nästa smäll. Perú kvitterade på sin första riktiga målchans och hoppet om VM kändes nu oändligt långt borta.
Men Martin Palermo, hjälten jag skrivit en del om tidigare, ville annat och när det återstod ett fåtal sekunder av matchen var det just han som fixade segern till Argentina. Med en enkel bredsida såg han till att världens kanske största fotbollsnation nu ser ut att ha en VM-biljett inom räckhåll.

Sämre gick det för Sverige. 0-1 mot Danmark och noterbart är att Sverige inte gjort ett enda mål mot varken Danmark eller Portugal, på fyra matcher. Klarar man inte av det hör man inte hemma i ett VM-slutspel. Tråkigt, men sant.

Vem tar över efter L.L då? Jag har faktiskt ingen bra kandidat, däremot finns det flera spelare man velat se i blågult. Kanske kan detta vara en elva till EM 2012:

A Isaksson
M Lustig (Rosenborg), D Majstorovic (Aten), O Mellberg (?) (Olympiakos), B Safari (Basel)
R Elm (Alkmaar), Kim Källström (Lyon), A Svensson (Elfsborg)/Viktor Elm (Heerenveen), S Larsson (Birmingham)/E Bajrami (Elfsborg)
Z Ibrahimovic (Barcelona), M Berg (Hamburg)/O Toivonen (PSV)

De senaste veckorna har jag slängt säkert sex-sju par kalsonger eftersom de har haft hål i baken. Så i tisdags inhandlade jag mig två nya, fräscha Janus-kalsonger. Men. De kliar, åker upp i rumpan och är allmänt obekväma.
Så gissa om jag blev glad imorse när allt nytvättat låg i påsar på golvet.
Länge leve Björn Borg-kalsonger!

Nejnej, detta är inte soporna, det är våra nytvättade kläder

Min Anna kommer ansluta till Buenos den 21 december!! Det kommer bli kanon och vi håller för tillfället på att kika efter lägenhet här i huvudstaden. Mycket talar för att det är den här vi kommer att hyra i två veckor, för att den resterande tiden tänkte vi tillbringa på stranden i Mar Del Plata. Jag längtar.

Pappa är tillbaka i lägenheten efter sin spännande resa i de norra delarna av Argentina. Han delar med sig av berättelser om svenska käringar, mate-specialisten Hjalmar och indianfolket som han träfffat. Bland annat.
Så nu är det alltså slut på det goda livet här i Buenos Aires när Fader Per har återvänt. Gamla chipspåsar ska slängas, kalsonger ska tvättas och blommor ska vattnas.
Men det finns fördelar också förstås. Färskt bröd på morgonen till exempel. Och kaffe naturligtvis. Jag har inte druckit "hembryggt" kaffe sedan P åkte härifrån, så det känns kanon att sörpla i sig så här på förmiddagen.

Precis som öl är kaffe något man lärt sig dricka med åren. Jag minns första koppen för några år sedan, och jag kom ihåg hur jag i Portugal på semestern 2006 satt och tvingade i mig kaffe. Sedan dess har jag inte tvivlat på smaken.

Nu är det något annat som jag istället bör försöka lära mig, i alla fall om man inte vill bli kallad chicken, nämligen spritdrycken Fernet som "alla" tycks dricka här nere. Fernet-Cola är obligatoriskt en utekväll här.
Wikipedia skriver: "Fernet är en sprit under kategorin "bitter" med ett ursprung från Milano, Italien. Fernet är mest känt för dess goda matsmältande och mytomspunna medicinska egenskaper. En fernet innehåller en mängd olika örter och kryddor."
Första gångerna ska det smaka äckligt, för att sedan blir förbannat gott, lovar de argentinska fotbollsgrabbarna. Jag vet inte riktigt om jag ska tro på det, men vi får väl se om någon månad, kanske är det en favorit då.

Jag och alla de andra som befann sig på La Bombonera i söndags fick bevittna ett världsrekord. Martin Palermos 3-2-mål för Boca Juniors kommer gå till historieböckerna som det längsta nickmålet någonsin.
36-årige Palermo använde både tur och skicklighet när han motade rensningen av Velez keeper med huvudet, och styrde bollen i mål. Faktum är att detta inte var första gången Martin Palermo slog rekord. Sedan tidigare innehar han rekordet i antalet missade straffar, då han under en landskamp med Argentina missade tre stycken, i en och samma match (!). Imponerande va?


Martin Palermos nickmål


Martin Palermo missar tre straffar i samma match

Nu är det klart!! Det blir ytterliggare en (minst) U2-konsert för mig. Jonte har fixat biljetter, så i augusti 2010 är det Helsingfors, Finland, som gäller för oss. Det blir en med allra största sannolikhet en riktig höjdare. På tal om höjdare, här kommer en av bandets riktiga höjdare i en kanonversion:

Igår, den 5 oktbober 2009, sade jag upp mig från jobbet. Det har varit en kul tid tillsammans med riktigt schyssta arbetskamrater och härlig stämning. Trots endast fyra veckor, ångrar jag verkligen inte att jag tog det här jobbet.
Men redan förra veckan insåg jag att detta inte var något för mig. Jag tappade motivationen helt enkelt och då är det svårt att leverera, något som är ett måste i säljbranschen.

Så, vad händer nu då? Det får framtiden utvisa.

Pappa har lämnat B.A med buss för att spendera någon vecka i de nordligaste delarna av Argentina. Så nu slipper jag äntligen sova i en säng där mina smalben får kämpa för att hålla sig innanför sängramen. Skämt å sido, min säng är faktiskt skönare än pappas, dock är hans betydligt större och så står ju TVn där, så valet är trots allt självklart.

Gårdagskvällen kom aldrig riktigt igång. Vi satt och drack några öl, hade allmänt trevligt, men var alldeles för trötta för dans och glädjeskutt. En hård arbetsvecka hade tydligen satt sina spår och man var hemma "redan" vid 2-3-tiden igår, efter en fin avslutningsburgare på BK.

Däremot hoppas jag att kvällen blir desto roligare. Är tillsammans med de andra grabbarna på jobbet bjuden på grillning/grillfest eller "asado" som de säger här, hemma hos en av fotbollsgrabbarna. Mig veterligen är det fotbollsgänget som kommer att vara där, så det blir nog en riktigt kul kväll.

Har förresten precis varit och hämtat ut sin första lön på Standard Bank. Första gången som jag löste in en check för övrigt, så nu känner man sig som en rik gangster.